Ofrivilligt barnlösas dag..
Det var av en slump jag såg det häromdagen. Det är ju inte superskylltat direkt.
Men självklart gick jag med i gruppen för att visa mitt stöd.
Vi har ju varit ofrivilligt barnlösa.
Vi har varit sekundärt barnlösa.
Vi har genomgått missfall
Jag har genomgått utomkvedshavandeskap som spräckt min äggledare och nästan tagit mitt liv.
Jag har genomgått ett helvete utav psykisk press och allt var det innebär med att hoppas från ägglossning fram till förtvivlan vid men. Man blir knäpp. Man blir helt hjärndöd.
När man fått reda på att det inte finns några fel som påverkar, då blir det ännu tyngre. Det är fruktansvärt.
Man kan inte jämföra med något. Bara de par som varit där vet hur det känns. Vet hur man räknar dagar, som blir månader, som blir år. Vissa ger upp, andra adopterar. En del skaffar hund.
Många separerar..
Vi lyckades tillslut via insemination få en dotter.
Efter missfall och utomkveds och ännu flera inseminationer fick vi en dotter.
Gissa vem som var chockad när hon upptäckte att hon var gravid ??
Jag är tydligen i vecka 16, men jag känner inte så mycket ännu. Har inte tagit in det. Har inte förstått..
Kan man få betalt för det ??
Det finns en uteavdelning där, de är ute i vått och torrt och knatar i skog och mark hela dagarna.
(Hade jag vetat att den avdelningen fanns, hade jag haft båda ungarna där..)
Det är en väldigt väl sammansatt grupp och just nu "behöver" de en flicka -08.
Det är ett tjatande från den avdelningen om att vi ska flytta över henne. Jag tvekar, då hon ändå är så pass stor att hon har sina bästisar, samt att hon går på en toppenavdelning, även om den andra förskolan är så mycket bättre..
Undra om man i så fall kan få betalt för att ha henne där, istället för att betala ?!
I så fall snackar vi..
Saker jag funderar på i allmänhet är saker som varför mina jeans inte passar längre..
Varför jag har kondition som en flodhäst,
får hjärtklappning utav att gå i trappor,
varför mitt bäcken håller på att klyvas,
och vem faan är den där tjocka saken som står framför spegeln i hissen ??
I min värld efter två narkoser, mycket smärta, fyra hål i magen och modekaka i framvägg (så att inget känns)
så finns ingen graviditet, så varför är jag så tjock ???
Lycka!! Sista sprutan!!
Lycka!! Sista sprutan!!
Bikarbonat..
Är rätt seg eftersom båda ungarna har varit sjuk i nästan en vecka och sover som krattor på nätterna.
Man blir duktigt trött när man blir väckt utav hosta..
Sitter och försöker hitta information angående om man får äta bikarbonat när man är gravid.
Ska tydligen vara en jättebra kur mot det mesta. Syreberikar celler, som i sin tur läker.
Man ska tydligen kunna både äta och bada i det.
Syrabad är ju ganska vanliga utomlands. Känns som att bada i vichy vatten..
Både sura uppstötningar, cancer och eksem ska lindras. Å massa massa mer..
Ska snart hämta lilleman på dagis, kort dag idag..
Lite test..
Lilleman sover. Hängig även han.
Mannen är på fotboll.
Mormor har åkt hem.
Helt tyst och öde..
Själv står jag och gör "pizzasallad" och coleslow. Ska utmana min avsaknad utav galla..
Har fortfarande rätt ont, men det släpper lite för var dag. Jag vet inte om jag har ont utav operationen eller utav maten, men jag hoppas det är operationen..
Kikade i köksskåpet och hittade min älskade cocosolja, jag har ju inte fått äta den på länge nu, så jag blandade ihop en shot utav cocosolja, nässelpulver och nyponpulver.
Sjukt äckligt, men ack så välgörande för kroppen. Oljan som smörjer både tarmar och hud, massor med antioxidanter, c-vitaminer och järn i det andra.
Måste komma igång med det där igen, få lite energi.
Min hy har blivit så dålig sedan jag slutade äta fett. Den är så torr och kliar något djävulsk. Jag har konstant munsår och torra ögon. Jag hoppas verkligen att jag kan äta som jag vill snart!!
En annan biverkning, som skulle varit helt ok om jag inte var gravid, är att jag fortfarande inte gått upp i vikt. Jag saknar fortfarande två kilo till startvikt.. Känns så där. Men men.
Jag hoppas komma igång lite med rörelse med, nu när jag förhoppningsvis får energi igen. Mannen har börjat löpträna, ordentligt! Jag är så sotis att jag skulle kunna lägga sten i skona på honom. Jag vill också springa. Långt!
Jag hoppas på ett par cotizonsprutor i slutet utav november, att de hjälper och att jag kan ge mig ut och springa igen. Funkar inte sprutorna, får jag överväga en femte jävla operation i fotsatan. Men jag är inte lika övertygad som kirurgen att det är lösningen.. Vi får se.
Nä, nu får jag smaka av min sallad och se om den behöver mer härlig olivolja eller underbar äppelcidervinäger!
Varför liksom.. ?
Liten har ont i örat. Jätteont!
Hon grät, gnällde hela kvällen igår. Senare på kvällen kom febern krypande. I med alvedon och ipren.
Men det finns nog ingen som har sånt superbrännarinmunsystem som hon har.
Upp med febern i topp, däcka, sov några timmar och vakna som om inget har hänt.
Hon har hängt på rätt bra idag. Framåt eftermiddagen kom gnällandet igen. Ont i örat. Fryser.
Upp med febern i topp, somna på soffan och vaknar någon timme senare som om inget har hänt..
Idag for jag iväg till specialistmödravården.
Missade tåget, fick vänta tio minuter. Bussen gick någon minut för tidigt, fick vänta en tio minuter till, kommer fram och pendeln åker precis när jag kommer ner.. SUCK
Man går inte så fort när man har massa hål i magen, så trotts att jag var ute i god tid, klev jag in på K49 en minut över. Hatar att komma i sista stund.
Träffade läkaren, som jag inte riktigt visste varför jag skulle träffa. Han kände ungefär samma sak.
-Jaa.. Du blev ju hitskickad utav läkaren på mvc.. Du har ju en del problem, med din värk å så.. å din struma.. men.. ja.. det är ju inget som påverkar din graviditet, så det finns ju ingen anledning till att du ska vara här..
Ehh.. näe.. å varför i h-e skulle jag träffa gubben på förlossningen ?? Samma gubbe har ju läkartiderna på mvc..
DUBBELSUCK
Tänkte lägga upp en bild på min blå/gula mage med massor utav blåmärken som ser ut som leverfläckar. En ny fläck för varje spruta.. Fläcken ökar i storlek för varje dag som går.. Mörkblå/lila i mitten som ljusas upp och blir gulgrön.. Kul kul..
Oups..
-"Gaaahhh... Heeeel Meeete!"
Oups, det måste hon fått efter sin far.
Absolut, måste vara så!!
Mormor på sjukan..
För att göra det hela lite mer realistiskt, så dängde Lilleman vällingflaskan i huvudet på henne, så att hon förmodligen såg både småfåglar och stjärnor.
Men det är lugnt nu, mormor är utskriven igen, med motiveringen;
-Du har nog inte så ont längre..
Jag vet inte om fragmin sprutan eller plås...
Jag vet inte om fragmin sprutan eller plåstret var värst?!
Under kategorin; -saker jag inte gillar.. ...
Under kategorin; -saker jag inte gillar.. Sprutor..
Ovanligt..
Eftersom jag är gravid, så skulle jag vara inlagd på avdelning, ifall något skulle hända..
Klockan nio var jag på plats, på samma avdelning som jag låg på när jag låg inne förra gången.
Denna gång fick jag eget rum, med tv.
Sköterskan som skulle sätta dropp på mig, var samma sköterska som inte lyckades när jag låg inne. Hon försökte en gång, kanylen kom på plats, det gick att spruta in koksalt, men droppet droppade inte..
-Det går troll i det här, sa hon och hämtade en annan sköterska..
Sen var det bara att vänta och vänta.
Runt halv tre var det dags att åka ner till operation.
Där fick jag vänta lite till och började redan där att kräkas..
-Aj då, sa narkossköterskan, det var ju lite oturligt och ser inte så lovande ut..
Efter operationen, låg jag på uppvaket och kräktes och kräktes. Mådde inte så illa, men kräktes riktigt krampande.
Eftersom jag var väldigt begränsad i vad de kunde stoppa i mig, ringde de på läkarna som gav nya förslag.
Skulle få en medicin som min sköterska aldrig använnt innan. Som skulle blandas och doseras och var allmänt knepigt. Han frågade den andra sköterskan om hon använt medicinen ? Jo, en gång. Man blir trött utav den, sa hon..
När jag kräktes ännu en gång tyckte sköterskan att det var dags att ge mig den medicinen i alla fall, å jäklar vad trött jag blev. Kunde knappt öppna ögonen när jag kräktes.
Så småningom fick jag komma upp till avdelningen, jag hade slutat kräkas, men mådde ganska dåligt. Jag kommer ihåg att jag fick mer smärtlindring klockan 00, sedan att jag var upp och kissade klockan fem. Jag vet att tvn stod på, men jag kommer inte ihåg att jag kollat på den. Jag var bara helt slut.
Läkaren träffade jag redan runt klockan 08, han berättade att operationen gått bra, att det var bra att gallblåsan togs bort och att jag hade bakvända kranskärl (eller nått sånt) ganska ovanligt sa han.. (Ovanligt att jag har något som är ovanligt..)
Om jag klarade av att äta frukost, så kunde jag åka hem sen. Sagt och gjort, jag åt och åkte hem.
Hemma försökte jag äta lite till, men sov mest hela dagen och kvällen..
Idag har jag ont, men mår inte så dåligt. Det spänner och stramar i mina fyra hål jag har i magen..
Det här med barn..
Visst är det så.
Eller sitta och knacka på glaset till akvaritet..
Men jag brukar alltid upptäcka att jag sitter där själv, att ungarna redan dragit vidare och hittat mer spännande saker..
Som att riva stället..
En annan vän nyttjar det här med att ha barn till max.
Ingår glass i menyn till barnen när vi är ute och äter, så ska glassen beställas in och ätas upp,
även om de minsta barnen inte ens äter glass..
Finns ju alltid en vuxen som kan äta upp..
Eller så kan man fylla frysen med glass, när glassbilen kommer.
Mannen muttrar när jag gör det, det uppskattas inte..
Inte för att han missunnar barnen (även om han påstår att det är onödigt) men för att han inte kan låta bli att äta själv.
-För varför ska han annars bry sig om glassen ??
Liten har lite svårt med orden ibland. Mor...
Liten har lite svårt med orden ibland. Mormor och jag pratar om vattenkoppar.. -"Jag åkte vattenkoppar på Kolmården" Vi försökte förklara skillnaden mellan vattenkoppar och "kaffekoppar" (karusellen) försökte med att vattenkoppar är en sjukdom som kliar.. "-kommer det att klia när jag åker kaffekoppar på grönan?!?" Ehh.. Näe.. Nu börjar vi om.. Eller lägger ner.. Ät upp din macka.
Ni minns väl mina anti-kroppar som ingen v...
Ni minns väl mina anti-kroppar som ingen visste vad man skulle göra med, när jag väntade Lilleman? Jag har ju även denna gång anti-kroppar. Ingen ide att bry sig, ingen kan ju ändå förklara.. Idag ringde de från St Görans. -"Ehh.. Jo.. Det har ju påvisats anti-kroppar i ditt blod.. Det ehh kanske har att göra med att du är gravid..." -"jo, jag vet att jag har anti -m gener.." -"*lättad* (jag tror inte hon hade kunnat förklara om jag blivit upprörd och frågat vad hon menade..) Jo, du måste komma in och ta nya prover, så att vi kan förbereda blod ifall det skulle behövas.. Om jag är nöjd?! Inte ett skit! Det är asjobbigt för mig att komma igång och har fullt upp med att få iväg två ungar till dagis.. Sen är jag helt slut. Då ska jag sätta mig på t-banan, för att komma till bussen, för att gå sista biten.. Vilket är rätt tufft när man har dåligt med näring i kroppen.. Å att äta ordentligt så tidigt går inget vidare.. Men visst.. Jag kommer.. Nya prover. De där anti-kropparna ställer till mer än någon anar.
Mera mora..
Slappat på hotell och varit på Kolmården.
Kolmården var kul tyckte barnen, djuren var så där, men lekparken, jisses, den gillade de..
Bamses farmors pannkakor var också poppis.
Men det bästa med hela resan var att "Mora Träsk" dvs Leif och Daniel bodde på samma hotell.
Liten såg dem på två frukostar och en middag..
"-Åhhhh.... mamma... kolla... Mooooora träääääsk"
Jag som inte varit med på konserten förra året eller riktigt orkat kolla på alla dvder vi har, måste erkänna, jag kännde knappt igen den där gamle fete gubben och den gråhåriga gitarristen..
Så undrar hon..
Jag tackar ofta min skyddande ängel att vi inte hamnat i den sitsen.
Trotts sjukskrivning och föräldraledighet och en hög med vab-dagar, så klarar vi oss. Man får tänka till och man får planera, ibland tom snåla (japp, IBLAND) för att få det att gå ihop, SAMTIDIGT som vi försöker leva ett liv.
Vi är inte beroende utav att förseningskassan ska betala ut pengarna på rätt dag, på tal om det, kom jag på att mannen inte fått ut sina vab-dagar från i mitten på mars..
Men jag vet att många är det.
Jag lider med barnfamiljer som inte kan klä sina barn i kläder i rätt storlek eller kanske inte ens kan klä dem i vinterkläder, när kylan kommer.
Jag lider med gamla som väljer mellan mat och mediciner.
Jag orkar dock oftast inte läsa om folk som gråter ut i aftonbladet. Står det i DN, så läser jag nog, men aftonbladet skriver så mycket skit. (Jo, de lyckas väl ibland också, men ändå..)
Igår frågade mannen om jag läst om 25-åringen som hade 500kr i månaden att köpa mat för.
-Nope.
-Men på riktigt, NÅGOT måste hon väl kunna jobba med ? Något måste hon väl ändå klara av ?
sen slutade jag att lyssna..
Idag fastnade jag på en länk på facebook, inte ofta jag klickar där heller, men nu gjorde jag det..
Helt klart värt att läsa ang denna 25-åring..
De liksom glömde nämna en del saker både i aftonbladet och i radioprogrammet där hon medverkat.
Bland annat att hon bor i en bostadsrätt mitt i malmö city.. Är man fattig då ?
Javisst, man måste bo någonstans..
Men man måste ju ha råd att bo.. Flytta ut ur stan brukar vara en ganska bra lösning om man vill sänka sina utgifter..
Å så hade man räknat fel i kalkylen. Man hade skrivit att tv-licensen kostar 517kr/mån och inte per kvartal..
Varför betala tv-licens om man inte har råd ?? Sälja tvn kanske ??
Någon annan hade kommenterat blogginlägget och påpekat att hon desutom inte ens är ensam på bostaden, någon annan är tydligen också skriven där..
Så undrar hon varför hon inte får socialbidrag ???
Ni vet det där monstret som bor i tvättmas...
Ni vet det där monstret som bor i tvättmaskinen och käkar upp en utav varje strumpa.. Han har en kumpan.. Påslakanet heter han.. Jag har kommit på honom ett par gånger nu, en och annan strumpa hade han snott.. Som om jag inte skulle upptäcka det för eller senare?? Något som jag dock fortfarande inte begriper är hur en nalle helt plötsligt kan få ben.. Han fanns här i morse, men sedan måste han (också) ha tröttnat på ungarna djävulska humör, tagit sitt pick och pack och knatat iväg.. Hur långt nu en nalle kan hinna på en dag?!?
v11+5..
Eller KUB-test var det. Inget jag "brukar" göra, men det känndes befogat denna gången.
Blev backad några dagar, så jag är numera i v11+5.
Den lille sprattlade runt, visade armar och ben och till och med lite fingrar.
Viss irritation till en början, med mycket sprattel, men sedan somnade den och la sig på magen!
Såg rätt coolt ut.
(Man brukar ju se ultraljudsbilder där barnet ligger som en ihopkurad banan, men den vände sig åt andra hållet och la sig på magen och sträckte ut sig..)
Jag träffade även barnmorskan idag, frågade om remissen till specialist mödravården.
Det var inte så märkvärdigt egentligen, men läkaren jag träffade och pratade med om operationen, hade varit lite förutseende och konstaterat att jag helt enkelt behövde ett läkarbesök snart. Efter att ha läst min journal, ansåg hon att min kropp nog skulle behöva diskuteras med spec MVC.
För övrigt så är jag galet trött, har fått en lagom dos med pollen, som kletar igen mina ögon och täpper mina bihålor..
Det var nått jag glömt..
Man kan inte alltid planera och bestämma hur framtiden ska se ut.
När vi bestämmde att vi skulle ha barn i våra liv, var det inget som framtiden höll med om. Det tog tid och var en lång process. Tillslut kom Liten. Vi var nöjda och glada och helt övertygade om att ett barn var vår framtid.
Så blev jag ganska snabbt spontant gravid, men säg den lycka som varar. Det var en ofostrig graviditet och ett missfall sattes igång. Snart var jag (otroligt nog) gravid igen. Men denna gång var det en utomkvedsgraviditet, som slutade med urakut operation, då äggledare sprack och jag blödde kraftigt i buken.
Sen hände ingenting. Så vi gav oss in i inseminationsdjungeln. Liten kom till på första försöket. Nu hände inget. Jag gav upp, men mannen övertalade mig. En gång till.. Det slutade med tidigt missfall. Mannen gav upp, men jag övertalade honom. Ett sista försök, å så kom Lilleman.
En utav varje! Lycka!
Jag känner min kropp ganska bra. Jag har kännt av varje graviditet från första sekund.
Så när jag kännde att det var nått skumt och testade (så klart) pluss, nästan en vecka innan beräknad mens, så trodde mannen att jag skämtade med honom..
Med tanke på historian, har vi inte lyckats behålla "spontana" graviditeter, så vi hade inga förhoppningar.
Säg den lycka som varar. Eller varar, men det blev kaos.
Jag blev inlagd på St Görans eftersom en sten fastnat i gallgången, dåliga levervärden och gulfärgad..
Anledningen till att jag blev liggandes inlagd så länge var alltså för att jag var nygravid.
Läkarna kliade sig i skallen och hade fullt upp med att ringa runt till olika förlossningar för att få reda på vad de kunde göra..
Tillslut blev jag ERCP opererad. Stenen försvann, värderna blev bättre, men gallproblemen fortsatte.
Vi var på ett tidigt ultraljud och fick se en grå massa och ett litet hjärta som slog. -Det ser bra ut, sa läkaren, runt och fint, inga tecken på missfall. Och operationen och narkosen skulle jag inte oroa mig över, det är inte så farligt sa han. Inte heller medicinerna jag fått, skulle vara någon större fara..
Eftersom mina problem med gallan är otroligt jobbiga, så har en operation bokats in. Jag gillar inte att sövas i vanliga fall, nu är jag hysteriskt nervös..
Idag är jag enligt beräkningarna i vecka 11+6 (dvs v12, i morgon v13) Jag kommer inom snar framtid att göra en KUB undersökning, för att se sannorlikheten att det ska vara något fel på fostret. Jag är rätt nervös över det med..
Idag damp det ner ett brev med en kallelse till specialist mödravården, jag kan för mitt liv inte påminna mig om att barnmorskan sa något om det vid inskrivningen, så nu sitter jag även och funderar över om det är något fel på mina prover ??
Med Lilleman hade jag ju anti-kroppar och fick gå på extra kontroller.
Ja, ja.. Just nu är kännslan konstig. Har inte tagit in något ännu. Mår ganska skit, men det beror mer på gallan, har ont och äter ganska mycket tabletter mot det. Sen är det väldigt svårt att äta, för jag får ont utav det mesta, samtidigt som jag blir jättedålig när blodsockret faller. Jag har som sagt JÄTTEproblem med gallan, som förvärras utav att jag är gravid. Det är därför jag tillsammans med min man och efter samtal med läkare, bestämmt mig för att opereras under graviditeten..
Sa jag föresten att jag är gravid ??
Det är mer än jag kan ta in just nu..
Vad var det som hände ??
Läste en statusrad på facebook, en gammal klasskompis som vakuumpackat vinterkläder.
Blev lite full i skratt, för jag har nyss stått och packat gäst-sängkläder, täcken och kuddar i vakuumpåsar.
Tänkte för mig själv;
-När fasen hände detta ? Hur kommer det sig att jag gör sånt här en fredagkväll ? Vart tog min fredagsöl vägen? Ska inte jag stå i badrummet och förbereda mig inför en krogkväll ? Eller åtminstånde en middagsbjudning ? Eller va faan, vad tog mitt fredagsvin vägen ? Eller cider ? Eller något som inte har med "fredagsmys" och snoriga ungar att göra ??
Vad hände ?
Framförallt, när hände det ?
..för jag märkte inte ens att det hände..
Blir av med pensionen..
"Döda Greker blir av med pensionen"
Ja, men herregud, vad ska de DÖDA Grekerna leva av då ??
Fast det är klart, har man varit död några år kanske man inte har så höga krav på dieter och boende..
Å så undrar folk hur Grekland kunde gå i konkurs ??
Man betalar ut pensioner till döda och de som fortfarande lever vill inte jobba.. Typ.. Förklara den mattematiken.
Här gnäller man över att man inte vill skatta så förbannat för att betala åt andra LEVANDE.. Sug på den..
Ja ja..
Ett annat mattematiskt problem, jag går fortfarande ner i vikt, då matintaget är för dåligt..
Men mina byxor blir mindre..
Fundera på den en stund..
Vaccinera 95 barn!!
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
UNICEF vaccinerar i Elfenbenskusten © UNICEF/Asselin
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
SJukhuset..
Väldigt välformulerat och väldigt tydligt.
Även ootroligt mycket, men det får man ta. (Läs; man stänger av öronen)
Idag har jag dock insett hennes begrännsningar och att vi måste akut språkträna.
Hon har en svaghet för sche-ljud (heter det så ?)
Alltså, hon säger kärna till stjärna. Jag tragglar med henne då och då..
Men hon envisas med att säga kärna istället för stjärna..
Hon sätter helt enkel K istället för sj/stj..
Idag skulle hon berätta om när hon var på SJukhuset..
Jag satte maten i halsen, sen började vi genast språkträna igen..
(Nope, hon säger inte kju, hon säger sju.. konstigt nog..)
Bokat..
Vi bestämde att jag ska operera bort gallan.
Sjukt skönt att slippa den.
Galet nervös över narkosen.
Jag har ju inte ens fått en tid ännu..
Det händer massor med saker, samtidigt som...
Det händer massor med saker, samtidigt som det står helt still.. Jag har haft fullt upp med att överleva dagen. Att orka med mina barn och ta mig igenom ännu en arbetsdag. Men nu tog det stopp! När man knappt kan äta eller får behålla det lilla man fått i sig, då blir man rätt matt. Om man dessutom knappt kan sova för att man har en värkande galla, då blir man helt slut. Ett kraftigare anfall på det, så tar drygt flera dagar att återhämta sig.. Läkaren sa att jag ska vila i avvaktan på kirurgens dom. Han ringer i morgon igen. Beslut ska tas. Vem ska göra vad ? Framförallt, blir det operation?
Skyr..
Skyr.
Min dietist sa att hennes patienter gillar den. Bra proteininnehåll, mättande.
Burken är ytte,pytte liten och kostar mer än en hel liter.
Den mättar noll.
Min dietist tänkte nog inte på att hennes vanliga patienter oftast väger 150 kilo+ och fastar för att kunna klippa av en bit utav magsäcken för att inte kunna äta så mycket mat som de vanligtvis brukar äta. När de börjar äta igen, så är liksom meningen att de ska bli mätta på två skedar vätska.
Hon tänkte nog inte heller på att jag trotts åtta dagar på dropp och ett jävla kräkandes och anfall till höger och vänster liksom inte KAN äta. Men att jag fortfarande trotts allt ovan fortfarande ÄR hungrig..
Så, det var nog första och sista gången jag köpte Skyr.
Om de inte halverar priset eller åtminstonde fördubblar förpackningen.
Jag tror inte ens katten skulle bli mätt..
Bröllopsdag och galla..
Jag har ont hela tiden och sköterskan på kirurgen hade en teori att jag kanske klämt en nerv under operationen.
-"Det låter ju som samma smärta som när man tagit bort gallan, men det har du ju inte.."
-"Ehh.. näe och det blir värre när jag ätit och anfall till och från.."
-"Kanske har du klämt en nerv, man ligger ju lite konstigt på magen, det är lite svårt att komma åt och lätt att klämma något.."
Å så samma standard svar som alltid; -"Blir det akut, får du komma in.."
Men hur ont ska det göra egentligen ??`
Igår natt satte det igång igen. Trotts papaverin på kvällen och en ny klockan 00, så gjorde det galet ont. Satt och funderade på att åka in. Men efter en timme släppte krampen, inte värken, men krampen.
Idag har jag varit helt slut på jobbet.
På tal om att jobba, visst är det så man gör på sin allra första bröllopsdag va ?
Sjuk som en gnu på "bröllopsresan" och gallsjuk och jobb på första dagen..
Vi äter gott och spelar bingolotto, sa mannen.
Äter gott ?? Med min galla ? Men det gick. klyftpotatis utan olja på, lövbiff stekt i teflon utan smör/olja, lite fyllning och lite tomat/persiljesallad, som jag älskar, men knappt får något utav.
Lilleman älskar ännu mer!
-"DÄ, DÄ" sitter han och pekar mot salladen och kastar i sig när han får mer. och mer..
Snart blir det sängen. Som sagt, man blir trött utav att nattvaka gallanfall..
Men, mannen har ju sin bingolott.. ;)
Djävulunge..
Tio kilo till på kvasten kan väl inte vara nått. Jag kan behålla kattskrället, bara du tar djävulungen.
Häromdagen väckte han mig genom att gnaga mig i armen.
Idag klev han upp i ottan och gick ut ur VÅRT sovrum för att leka.
Leka gör man genom att slå en pusselbit mot en gryta. Eller två pusselbitar mot varandra eller varför inte en gryta i golvet ? Bara det låter SATAN, typ mitt i natten..
Tillslut tröttnade jag, bar in ungen i VÅRT sovrum igen, där ytterligare en unge flyttat in. Stängde dörren och efter att ungsatan knatat runt ett tag i mörkret blev det tyst.
När min klocka, aldelles förtidigt ringde upptäckte jag att ungen krypit upp och lagt sig på tvären över mina ben.
Jag var trött som ett as och Lilleman medvetslös. Men Liten hade vaknat till liv och låg och tjatade om att stiga upp. Märkligt att en fyraåring FORTFARANDE inte kan stiga upp om ingen annan är uppe och en fjuttig ettåring skiter i vilket. (Förmodligen stormtrivs han med att vara uppe och riva själv..)
Iväg med ungar på dagis, iväg till t-banan för ett besök hos dietisten. Jo men så klart vart det tvärstopp. Eller.. Det tog tjugo minuter att komma två hållplatser. Försökte göra smartaste valet, -Vart är lättast att FÅ en taxi ?
Upp från t-banan samtidigt som jag ringde och bokade bil. Smart drag, fler hade tänkt att det vore lättare att få taxi här, några hade bokat, men uppenbarligen inte alla, då folk som hyenor attackerade varje bil som körde fram. Straxt satt jag i bilen och kom fram med god marginal.
Men på vägen hem fastnade vi igen..
Hemma vart det lite lek med F och hennes mamma. Eller, barnen lekte, sen somnade barn och mor när lekande var slut och F gått hem. Mannen försökte väcka oss för middag, jag åt, Lilleman grät och Liten klev aldrig upp.
Lilleman Djävulungen vaknade snart till liv och började terra sin syster i soffan. Slog henne med en hårborste. Slog henne med en fjärrkontroll, kastade puzzel på henne.
Varje gång jag röt åt honom och schasade honom i säng skrattade han rått och brutalt och studsade sedan ur sängen och hittade något nytt och hårt att slå sin syster med.
När jag skrikit mig hes, Liten gråtit sina tårar torra och jag plockat undan alla lösa föremål, kom djävulungen på att man kan slå med ren handkraft.
Hur i h-e får man ungen att sluta slå ? Eller åtminstonde få honom att sluta skratta så brutalt när han gört ??
Snälla, finns det ingen häxa där ute som kan hämta upp honom ? Själv har jag gömt undan kvasten, han hade förmodligen spöat upp mig med den annars..
Lite inflamation..
PHU
Det var jobbigt. Det var mycket. Det var ovant. Det var tungt.
Jag var så övertrött när jag kom hem att jag hade svårt för att somna.
Så sätter Liten igång och börjar gråta i sömnen. Ont i örat säger hon, men är inte riktigt vaken.
Sedan kommer det gnäll och gråt till och från hela natten.
Inte nog med det, hon ligger i vår säng.
Å Lilleman med, så klart! På mig.
I morse när jag vaknade och nästan grät över att klockan ringde, så märkte jag att Lilleman också började röra på sig. Han börjar busa, slår med nappen på nappflaskan. Allmännt jobbig.
Så känner jag hur det svider till i min arm.
Då ligger ungsatan och biter mig!!
Vi masar oss upp i ottan, två mindre samarbetsvilliga barn blir färdiga i tid och vi kommer till dagis.
Först fastnar vi på Litens dagis, sen fastnar vi på Lillemans dagis..
Sen känner jag lite stress mot klockan.
Planen var att jag skulle äta frukost innan jag träffade reumatologen. Jag kan inte äta hemma så tidigt, då blir min mage helt knas.
Väntar på t-banan. Väntar på bussen. Väntar på pendeln som har signalfel. Så klart! ALLTID när jag ska åka de där satans pendeltågen.
Kommer iväg, går raskt från pendeln till sjukhuset, in på en avd för att betala. Till en annan för att träffa läkaren.
TVÅ minuter i kommer jag fram!!
Stressad ? Jo du. Jag är sen om jag inte är en kvart tidig!
Dagen dom;
Fibromyalgi och lokal reumatisk inflamation i bäckenleden..
Ja men så klart!! Som vanligt så "tillhör" jag ju inte dem som jag är hos. Även om fibromyalgi räknas under reumatiskt, så räknas man inte till reumatologen. Bäckenleden kvalar dock in, men inte just nu..
Så nu är jag tillbaka på "vårdcentralen" IGEN!
Hon rekomenderade mig att ansöka om högriskskydd hos försäkringskassan. Vilket innebär att om man har många korta sjukskrivningar (fler än tio på ett år) så står FK för det hela istället för att det drabbar arbetsgivaren. Mitt problem är dock inte att jag har MÅNGA frånvarotillfällen, jag har snarare LÅNGA frånvaror..
Jaha, tillbaka till ritbordet.
Typ..
seg..
Just nu känns det inge bra alls, för jag har konstant molande från gallan och magen är lite upp och ner.
Som vanligt.
Å så är jag så förbannat trött.
Somnar vid 21-22 på kvällarna och är helt slut när ungarna kliver upp vid 08-tiden..
Eftersom mannen också tvingats till semester, har han tagit barnen på fm.
Jag har oftast inte kommit igång förren tio-elva..
Hua..
Fyra år..
FYRA år!
Hon är så stor nu. Så stor att hon numera säger att "småbarnen" var på besök på deras avdelning på dagis.
-Vilka småbarn då, fråga jag..
-F och J och några till..
-Men F är ju lika gamal som du! (Hon och F leker en del "privat")
-NEEEJ, F är faktiskt BARA 3 år!!
På vår hemtelefon finns det två "personer" som ringer.
Jag skriver "personer"..
Den ena är mamma.
Den "andra" är säljare. Me no like säljare.
Ena typen är "hej, jag ringer från xxx, eftersom du har varit kund här så vill vi skicka dig xxx, HELT utan kostnad eller förpliktelser.."
Ok, men varför ringa först ? Förstör det liksom inte överraskningen ? Varför inte bara skicka det till mig ? Ni har ju uppenbarligen min adress, eftersom ni har mitt telefonnummer..
När man säger nej tack blir de först lite ställda. Sen kommer ifrågasättandet och jag får försvara mig med allt från att jag inte kan ta emot en CD-skiva, eftersom jag inte äger någon CD-spelare, till att jag inte kan läsa pocketböcker, eftersom jag inte ser..
Men värst är pensionsbolagen.
De frågar lite kaxigt om man har koll på pensionen (de förväntar sig att man inte har det, å då ska de glida in som räddande änglar och ta massor betalt för att öka min pension)
Jag svarar att jag har noll koll, men också att jag är heeeelt ointresserad utav min pension. Att jag inte bryr mig om jag får några pengar. Men de ger sig liksom aldrig..
Funderar på om de ger sig om man säger att soc inte tillåter att man pensionssparar på deras utbetalningar ?
Eller kanske jag ska dra till med att jag redan gått i pension ? Att det liksom redan är kört..
Lillfisan fyller fyra i morgon. Vi har kal...
Lillfisan fyller fyra i morgon. Vi har kalasat hela helgen med kusiner, moster, morbror, mormor och morfar. I julas sa ungen; -"Jag vill ha ett dockskåp" Gissa vad hon fick utav storkusinen. Alla har sedan dess öppnat plånboken för att fylla huset. Huset i sig är inte så dyrt i sammanhanget. Men varje liten pryl kostar hundralappar! Ett kök består utav massa olika delar a' antal hundralappar. Varje liten matta och lampa ska köpas till.. Å ungar och bebisar och klär å.. Ja, ni fattar.. Det där huset, som dessutom har en extra våning, kommer vara fyllt lagom tills hon tar studenten.. Men hon var så nöjd och glad när hon packade upp sina nya delar. Ström och lampor med!!
Någon fyller snart fyra. Någon har väldigt...
Någon fyller snart fyra. Någon har väldigt bestämd smak när det gäller kläder. Mamma gillar inte rosa! Men heller ett par rosa adidas än de första skorna som hon "måste ha". Med den där satans katten. "-Mamma de är JÄTTESNABBA!" Skrek en rosa unge som for fram och tillbaka inne på stadium. -"Har hon en liten rosa period?", frågade expediten. Hur menar du svarade jag och ignorerade helt att ungen hade rosa skor, ännu mer rosa byxor och en rosa jacka.. Vi mötte upp storkusinen som aldrig mer vill ha julklappar.. För i hans paket till Liten låg ett satans-katten hopprep och en satans-katten hoppfull.. Är det förresten så att man ska fira sin fyra årsdag i typ fyra dagar? Nu har vi firat i två dagar och hon har inte ens fyllt..
Om jag kom upp och kom iväg? Nope! Magsjuk...
Om jag kom upp och kom iväg? Nope! Magsjuk eller gallsjuk. Vet inte vilket, men jag kräktes och kräktes och kräktes ännu mer. Med tanke på hur lite jag ätit senaste tiden var det rätt smärtsamt. Å bara galla. Tjock grön illasmakande galla. I ett dygn.. Ingen mat igen vätska, bara kräkas.. Fy vad jag mådde dåligt. Något bättre nu, kräks inte, men mår skit! Magen är inte ok!
Ja men så klart..
Jag skickas fram och tillbaka mellan vårdenheter, stadsdelar och röntgenmaskiner.
NU har jag fått tid hos reumatologen, efter nått halvår så där.
Först hade jag tid i måndags, men med tanke på förra veckans bravader, visste jag inte om jag ens skulle ha fått komma hem. Så jag fick en ny tid idag. OCH i morgon.
Idag fick jag gå upp i ottan för att åka till Huddinge sjukhus. Väl där fick jag träffa två läkare som pratade, frågade, kännde och klämde och tog massa blodprover..
Meeh, jag har varit sängliggande i över en vecka. Trött och sliten och "liggsår" men inte direkt normalsliten som man är efter en arbetsvecka.
Kändes lite löjligt att svara på frångan "-gör det här ont"..
-Njae.. inte så mycket just nu.. MEN det brukar göra det.. nää..
Men NU gör det ont. Nu har smärtan kommit ikapp.. *suck*
I morgon ska jag tillbaka till Huddinge för att få provsvar och träffa en överläkare som ska komma på vad de kan göra..
Upp i ottan i morgon igen.
Stiga upp är inte så farligt, men min mage ballar ur tidigt på morgonen. Jag kan inte äta innan jag åker, magen funkar inte så. Å det tar sin lilla tid att komma fram. Å så ska man sitta där och vänta. Å så hem igen..
Kul..
Trött..
Jag har molande värk i ryggen, vet inte om det är slitningar efter "operationen"?
Jag är fortfarande aningens gul, tror inte man ser det om man inte vet. Men jag ser. Speciellt över magen.
Trött och illamående. Status för dagen. Som igår. Förmodligen som i morgon..
Hemma..
Detta var i torsdags.
Jag åt och åt..
Eller njae.. dessa hysteriskt stora portioner gick inte ner. Smakade ryskigt bra dock. Kanske för att jag inte ätit mat på en vecka ? Jag åt i alla fall. Blev duktigt illamående, men ingen gallsmärta.
Dagen gick och sista natten kom. Eller, det var min förhoppning i alla fall.
Å vilken jävla natt.
Mina grannar fes, rapade och snarkade så att jag höll på att ta livet av mig.
Avdelningen jag bodde på var för åkommor i övre delen utav magen. Gallblåsor, bukspotskörtlar, magmunnar och gastrisk by pass. (Bantar operationer.) Alla undersökningar kräver fasta. En del kräver totaltom tarm. Tarmar som ska tömmas och tomma tarmar knorrar en hel del. Å gasar en hel del. Operationerna som utförs, utförs genom att man blåser upp buken som en ballong med, ja.. GAS. Gas som ska ut.
En liten liten farbror pruttade som en hel övervuxen karl. Jag bara väntade på att han skulle fara förbi som en trasig ballong. De ljuden.. Han måste legat fastspänd i sängen. De lät som en dålig prutt-skämt-scen i en dålig film.
Vad var jag. Jag hade svårt för att sova. Men tillslut kom fredagen och jag fick åka hem!!
HEM!
Jag åt lunch på jobbet onsdagen den 7e, åkte till akuten, fick en spruta, hem, kräktes hela natten, mådde rusk hela torsdagen, kunde inte äta, tillbaka på akuten på natten, inskriven, dropp på dropp på dropp.
För att åter börja äta igen torsdagen den 15e.
Duktigt utmattad fick vi ungarna i säng, mannen mådde lite risigt. Klockan 21 sov hela familjen.
Lilleman kom in i sängen. Liten kom in i sängen. Mannen börjar spy. Spydde och spydde. Alla sov oroligt..
Idag har vi varit duktigt slitna. Dåligt humör på hela familjen, ungarna klev dessutom upp halv sex.
Ont, öm, illamående. Efter operation eller begynnande maginfluensa ? Ikväll har jag i alla fall hängt på toan.
Kan vara magen som protesterar mot att få börja jobba igen efter en veckas semester. Kan vara smitta..
Ny ska jag i alla fall lägga mig igen. Ingen energi, lågt blodtryck och berg-å-dal-bane-mage..
Idag har jag ätit fruktsoppa till frukost....
Idag har jag ätit fruktsoppa till frukost. Köttabullar till lunch och kycklingfile med klyftisar till middag. Jag är galet mätt. Det känns i magen, stackarn har ju inte sett mat på en hel vecka. Mår lite illa, känner mig överkörd efter operationen igår, men mår ändå bättre än på länge. Nu hoppas jag bara att det håller i sig. Men jäkla vad trött man blir när man ätit.. Här på stället utförs en hel del bantaroperationer, var å varannan människa sitter med kapad magsäck och suckar över att behöva trycka i sig en deciliter soppa. -"jag har aldrig varit så mätt", sa en tjej som petade i sin fil.. Det är ju en "mag-problem-avdelning" det här. Ni kan ju fundera på hur många pruttar jag hört sista tiden. Eller för all del, senaste timmen är fler än jag kan räkna..
280940 Idag har jag träffat läkaren igen. ...
280940 Idag har jag träffat läkaren igen. Jag hade missuppfattat det där med dränen, de har vidgat gallgången så att ev stenar har bättre passage.. Idag ska jag få äta mat!! Om allt går bra och proverna är ok, får jag åka hem i morgon!! Stenen som satt fast var borta igår, försvann nog med kramperna i förrgår..
Idag kom äntligen lite handling. Under lät...
Idag kom äntligen lite handling. Under lätt narkos har de satt in en drän i gallgången, för att förhoppningsvis minska smärta när jag äter. Nu är jag tillbaka på dricka vatten igen. Med lite tur blir det soppa framåt kvällen..
290840 Känner mig som en boxare. Båda händ...
290840 Känner mig som en boxare. Båda händerna lindade. Fick en ny kanyl idag, på andra försöket! Hade ett nytt anfall igår som varade en bra bit in på natten.. Idag känner jag mig helt sönderslagen..
Jag glömde ju berätta om nattens bravader....
Jag glömde ju berätta om nattens bravader. Det har ju tagits en del prover å så, man har ju en mindre nåldyna på armarna. Igår tyckte jag att min kanyl gjorde ont, så den skulle bytas. Tänk på att jag är ganska uttorkad.. Sköterskan försökte i armvecket, gick inte. Försökte ovan tummen på ena sidan, gick inte, ovan tummen på andra handen, gick inte.. "-men gud, jag ser ju har ont det gör, jag hämtar någon annan.." Hon var rätt svettig när hon gick.. Trots värmeomslag så skett det sig. Nästa sköterska kollade, gjorde ett försök, svor lite, men gav upp.. Sen kom gammel-sköterskan, men inte ens hon klarade det, efter två försök ringde de på narkosen.. -"Jaha, vad har vi jag här då?? Uhum.. Tja, den här får väl funka.." å så satt den på plats.. Idag när jag pratade med en annan sköterska så sa hon -"om den där lossnar, då ringer jag på narkosen direkt. En blå nål i handen, då finns det inget jag kan göra.." Note to my self, sprutnarkomani -dålig ide..
Under kategorin; "-Hur man vet att det är ...
Under kategorin; "-Hur man vet att det är dags att byta dropp" Jag har just lärt mig mobilblogga, så ni får stå ut med slarvfel och dåliga radmatningar. I helgen har syster och man varit på besök, jag fick träffa dem ett par timmar i alla fall. Barnen har varit på besök idag med. Lite knäck i lurarna, annars gick det bra. Mycket, inte springa, inte klättra men det gick. Liten satt på en stol och funderade, tittade på mig och sa "-Mamma, får jag fråga??" "-klart du får" -"har du stenar??" Lilla hjärtat, så hon måste ha funderat på hur man blir sjuk utav stenar.. Vi pratade och jag visade vart stenarna sitter, kan bli en intressant dag på dagis i morgon. Skrev om vårt samtal på facebook, MIN mamma, som tror att världen kretsar kring henne, ringde genast och berättade att hon hade kvar två stenar från när jag var liten.. *suck* När mamma blev mormor och fick julklappar, så snodde min mormor alla julklappar som det stod "god jul mormor" på.. Nähe, om man skulle droppa i sig sista droppet och gå och lägga sig?!
Det har varit mycket på sista tiden. Förra...
Det har varit mycket på sista tiden. Förra onsdagen åkte jag akut till st Göran, å hem igen. I onsdags var jag tillbaka, gallstensanfall sa de och satte en spruta spasmofen i magen på mig. Värken släppte och jaha fick åka hem. På vägen hem började jag kräkas, som alltid efter morfin. Å hela kvällen.. Å natten. Försökte få i mig lite blåbärssoppa och knäckemacka under dagen, det gick dåligt. Framåt em fick jag ont igen, nu mer i ryggen. Tillslut kunde jag varken ligga eller sitta, det bara krampade. In till st Görans igen. Men nu fick jag inte komma hem.. Här har jag hängt nu sen tors natt. Med schysst gul färg och bara dropp att leva på. Beach 2012, here i come!! Eller njae. Men jaha ser ut som om jag använt halvtaskig brun-utan-sol.. Det tror att en utav alla mina gallstenar har rymt och täppt till bukspottskörtlen, därav smärta och schysst brännan. Nu har jag i alla fall fått börja dricka klar.vätska, funkar så där. Försökte avancera till en måltidseraättning, det gillade inte magen..
Reser mig igen..
Jag förväntar mig liksom att det ska göra ont ibland, för att det alltid gör det, men smärtan kommer inte.
Ganska stel i foten, men den där ilande smärtan är nästan borta..
Vi kollar mello.
Eller, jag tittar upp ibland och ställer dumma frågor.
Mannen suckar och grymtar -"MEN JAG VET INTE"..
Men jag håller på Flink. Flink e cool, men framförallt har han en grym låt. Hade någon annan gjort den hade folk inte sagt något, bara gillat. Eller röstat eller hur man nu gör i mello.
Han har väl kanske ingen scencharm, men han har Torsten charm. Å nu förtiden ser han rätt trevlig ut. Inte så där schabbigt uteliggar aktig ut.
Kanske har att göra med att han numera har ett hem ? Eller ? För det har han väl ?
Men som Torsten skulle sagt; -"Jag reser mig igen".. måste in i duschen, sen lite sömn. Jobb i morgon igen..
Kapa knölarna..
Å somnade.
Sedan vaknade jag straxt innan sju idag.
Lite trött.
Öm i hela kroppen efter gårdagen, men var tvungen att ta mig tillbaka till St Görans för att träffa ortopeden.
Med tanke på att jag väntat två månader var det inget alternativ att ställa in.
Väl på plats konstaterade vi att det fortfarande gör ont. Väldigt ont.
Så han plockade fram stora sprutan och körde in i leden. Bedövning och cortizon.
Nu hoppas jag på det närmaste att jag ska slippa smärta pga att det "runnit ut" och sedan att inflamationen ska ge med sig och försvinna.
Nästa steg var att såga upp fotknölen för att komma åt. Sedan fälla tillbaka den och skruva några skruvar. Sex veckor på kryckor och sen skulle det vara bra.
(Om man ändå fick det garanterat, är inte SÅ sugen på nästa steg..)
Har jobbat lite med. Har inte fått så ont ännu *peppar peppar*
(Kommer säkert vakna gråtandes i natt..)
Nä, nu är det dags att plocka fram havrekudden igen. Ont i magen idag, men inga kramper ännu..
Freddan, hur gör jag nu ??
Jag inser då att Liten också ligger i sängen..
-"IHHHH, MAMMA, HAN KRÄKTES PÅ MIG"
Hemma häng med en halvslö kille hela dagen..
Igår natt vid ungefär 03.00, vaknar vi utav att Lilleman kräker ner hela sängen igen.. SUCK
Sa, jag att vår tvättstugebokning legat nere sen helgen ? IGEN..
Min mage har strulat ett tag, IGEN.. I helgen var vi iväg på Scandic Skogshöjd spa i Södertälje, helt klart att rekomendera. Förutom att min mage krampade på lördagen.
Kalsvettig och sviminingsfärdig fick jag knata upp på rummet och lägga mig..
Ont lite till och från, men det funkade.
Tills i eftermiddag, då jag fick sjuk kramp på jobbet.. Mina underbara kollegor skickade upp mig på Cityakuten, som skickade mig vidare till St Göran. Supersöta E följde med mig och skjutsade mig.
På St Görans konstaterades att det inte var några gallstenar, inte heller infektioner. Fick en cocktail som inte funkade alls, men sen kunde de inte göra med.
Bara tillbaka till vårdcentralen igen.. För att gå vidare. Nu får de fasen ta tag i det här!
Men det händer inte så mycket via vårdcentralen heller. Reumatologen vill inte riktigt hjälpa mig eftersom mina inflamationer är så lokala (bäcken och fot) smärtläkaren vill inte hjälpa då jag har en inflamation, IBS-mottagningen vill inte hjälpa på jag har gallstenar, jag vill inte operera eftersom jag blir så dålig..
Snart kommer jag inte kunna klara av att jobba på mitt heltidsjobb, eftersom jag inte får någon hjälp, någonstans. Försäkringskassan hjälper bara till om jag varit sjuk i 90 dagar, de hänvisar till arbetsförmedlingen, men va faan ska de göra, jag har ju jobb ??
så, FREDRIK fucking REINFELDT, hur ska jag göra nu ?!?!?
Ringer de nu ?
Nu när Filippa har opererats OCH sjukskrivits, står Fredrik vid hennes säng och påpekar att sjukskrivning är onödigt, visst kan hon väl ändå jobba lite grann? Ringer FK och frågar henne hur arbetsför hon är och om hon inte kan byta arbetsuppgifter istället för att sitta hemma och häcka ?? Fast vad vet jag, hon kanske inte ber om sjukpenning alls, det kanske ingår i hennes lön..
Sen undrar jag också hur man tänker, när man som "akademiker" går på en föreläsning med Vilks, med ägg och is i fickorna..
Yttrandefriheten är något utav det viktigaste vi har.
Sen förstår jag inte riktigt muslimernas hat över denna mannen. Om det ens är muslimerna som skriker högst, ärligt talat har jag inte brytt mig så mycket om det hela. Men jag förstår inte, om någon skämtar om något, som jag inte gillar.. Då skiter jag i det, kanske surar och svär, men inte faan försöker jag döda någon för det. Inte ens försöker jag kasta ägg.
Det finns många konstiga saker att fundera på, som hur man kan vilja vara med i femtioelfter versionen utav Big Brother.. Kom för guds skull inte ut och gnäll, meningen med hela programmet är liksom att det ska förnedras..
Tio kilo..
Hon var coach i usa biggest looser.
Jag gillar henne, hon har så sund inställning, jobbar hårt mot fettman i landet som uppfann den.
Hon hatar socker och tillsattser.
Och så har hon tränings dvd-er. Grannen började, jag hakade på..
Mannen himlade med ögonen, men kunde inte hålla sig borta..
1,5 vecka har han kört nu, å han rasar i vikt..
Själv blev jag förkyld. Men idag har jag kört första passet på ett tag. Tjug minuter cykel blev det med.
Å storstädning.
Känner mig riktigt stolt.
Nu ska jag bara hitta rutiner där jag hinner träna och jobba heltid. Samtidigt som jag ska leva ett liv MED mina barn. Tidiga mornar är ett alternativ, problemet är att lilleman har en förmåga att vakna tidgit om det minsta lilla stör honom. Dels vill jag att han ska ha sin skönhetssömn, för att orka en hel dag på dagis, men framförallt är det skitjobbigt att träna, när någon klättar över en hela tiden..
Summarum; -Sjukt stolt över mannen som jobbar ner sig tio kilo!!
John Blund..
Är det bara jag som är så van vid saker på helt ologiska ställen att man inte längre reagerar ?
Är det bara jag som har raggsockori vardagsrummet, pussel på toaletten, nappar under egna kudden, pipmuggar i garderoben, kameran i dockvagnen.. ska jag fortsätta ?
-Har du sett min hårborste ?
-Hmmm.. Jo, kolla under mina kalsonger..
typ..
Efter att ha blivit heltidsarbetande igen, har jag liksom inte orkat leva. Inte städa, inte träna, inte prata..
Bara stiga upp, klä ungar, lämna på dagis, åka och jobba för att sedan komma hem till ett mörkt hem med sovande ungar..
Idag har jag försökt storstäda. Inget jag riktigt orkar i vanliga fall, å det blir faan inte lättare när man ska flytta på ungar hela tiden. Plockar jag undan en sak, så har det kommit fram tre nya.. Sen ska det grälas.
-Nej, man får inte leka i kattlådan!
-Nej, du får inte gå på mitt nyskurade golv..
-Nej, du får inte pussla nu när jag plockat undan alla bitar..
Nu kom farmor, så de åkte ut hela högen. Ska försöka göra klart innan min kropp säger stopp..
Igår kom ett paket från Crearome, hade beställt lite nya dofter bla. Igår skulle jag hälla upp lite "John Blund" och så klart spilde jag skiten över mig.. Men jag har sovit som en stock. Ungarna med!!
Idag städar vi med "Citrus frisk" det luktar så fräscht här hemma!! (Blandning med lime, citron, listea cubeba, koriander och ingefära)
Nä, dags att utmana moppen..
